.

Att läsa The Heroin Diaries är skit jobbigt. Den är bra, men jag får ångest. Vet inte hur, men det är så hemskt. Att man kan göra så mot sig själv. Att man kan må så jävla piss, Fattar inte. Depression?, Att bara läsa den fick mig känna mig jävligt vilsen, men ändå inte. Hahah det här låter ju sjukt. Vad snackar jag om?.

På sida 48-49. Det står en skit jobbig grej, som fick mig att rysa :

January 28, 1987
Kl: 04:00

I natt, dagbok, ska jag testa nånting annorlunda. Iställe för att skriva till dig efter en kväll i pyskotiskt tillstånd, tänkte jag skriva till dig medan det pågår. Kanske kan någon en dag läsa detta och förstå vad helvetet är.

Så här sitter jag nu. Gardinerna är fördragna, stearinljusen är tända, och det är bara du och jag. Jag har gitarren i knät, dagboken på bordet. Jag är redo. Låt oss se vad som händer.

Jag gjorde det just.

Mitt huvud exploderar. Jag ...

Jag känner att jag vill kräkas.

Nu vet jag, det jag hör är inte på verkligt.
Det är något ...
Det är ...

(30~40 minuetr efter)
January 28 1987
Kl: 40:40

Jag behöver få ner det som hände på papper. För 30 minuter sedanvar jag övertygad om att det var folk här utanför. Det finns INGEN där utanför ... vad i helvete är det för fel på mig?