Jag har aldrig kännt mig så levande...

Det börjar med att jag sprang runt med en tröja som jag inte gillar så jag tänkte mig inte för och ställer mig i köket och snabbt tar av mig tröjan.  När jag tittar ut genom fönstret ser jag hur pappas kompis står där. Jag hoppar ner på golvet och börjar krypa. Till säkerhet. Sen ser jag en annan tröja några meter ifrån mig. Så jag ställer mig upp och springer och tar den. Sen sätter jag mig ner på golvet igen och sätter på mig den andra tröjan. När jag reser mig upp så låsas jag som ingenting. För då kanske han trodde att det var nån annan som sprang runt utan tröja.

Vilket liv jag har.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0